Så liten han var då. Men lika glad i fika!

Jag tänkte bara lämna ett bildbevis på att vår lille son minsann inte alltid är en solstråle. Han har ett enormt humör och krokodiltårarna rullar när han inte alltid får som han vill

foto HL

En fin stund inför dopet. Mormor hjälper mamma med dopklänningen.

Tittar storögt på pappa.

Snäll pojke, bara ett litet gny även under själva dopet. Lite förundrad möjligtvis.

En glad kille som inte ville sitta still under ceremonin. Därav rörelseoskärpan.

Till sist en bild på den fantastiskt vackra mamman och sonen!

Varför ska man bara åka nerför, man kan väl gå uppför med?

Lovisa hade superkul, trots att hon var minst i sällskapet. Det blir en tuff brud!

Titta bara på den här minen…. snart får Eric, inte ont anande, se upp…

Alldeles svettig blir man av det här…

Söta Natalie (och Jasmine) var också med och gjorde sitt bästa för att hålla fart på oss andra

Men det allra, allra bästa var nog ändå att åka den långa rutchkanan med pappa! Flera gånger om…

Vi hann även med en utflykt med pulkaåkning på nyårsdagen. Vädret var perfekt, bara några minus och vindstilla, som en paus mellan alla stormar som drar förbi. Det var skönt att komma ut och röra sig efter all mat, och jag tror nog att de stora pojkarna hade minst lika kul i backen som de små

Eric tyckte det var nästan lika kul att skotta som att åka madrass. Verkar lovande för framtiden! Extra roligt var det att skotta tillsammans med pappa.

Söta Robin och Lovisa vet hur man har roligt på en nyårsfest

Fast vi andra hade rätt så roligt också

 till och med jag fastnade på bild, med världens sötaste kille dessutom!

Sedan blev det såklart dags för nyårsskålen och fyrverkerier (och eldkorg) utomhus. Och där sätter vi punkt för den här gången.

 Eric älskar julgranen, oftast låter han dock pyntet sitta kvar. På julaftons morgon, när han upptäckte det pyntade trädet, stannade han förstummad upp och pekar på julgranen, känner lite på den och ler stort.  Här, på jullunch hos mormor och morfar, blir dock frestelsen för stor…

Julafton började med att öppna strumpklapp i mammas och pappas säng, sedan en lång mysfrukost innan vi for till kyrkan och sjöng julsånger. Eric satt inte stilla i två sekunder. Sedan blev det jullunch med dopp i gryta innan det var dags att åka hem för ett tupplur för lilleman och lite förberedelser för de vuxna. Kalle Anka slutade det med att de stora herrarna i familjen satt och såg på och Eric hjälpte mamma och mormor i köket

Julklapparna var en otrolig upplevelse, nästan överväldigad efter ett par stycken. Allt papper att riva av! Och sedan måste man ju hålla hårt i sakerna man redan fått medan man försöker öppna nästa paket! Vi fick ta ett par pauser, men överlag gick det mycket smidigt. Eric var glad, föräldrarna var glada, och morföräldrarna var också glada. Tusen tack för alla fina saker vi fick! Att Eric är snäll vet vi ju, men inte att vi också varit så snälla…

Tyvärr missade jag att ta särskilt många kort. Detta är i alla fall en av julklapparna, en borrmaskin, som pappas!

Ganska trötta slocknade vi en efter en, Eric vid 8-9-tiden, jag till påvens midnattsmässa och Martin ett tag senare, efter att han sett till att jag kom isäng.

Vi är mycket glada och tacksamma för julen 2011.

Nu är det julledigt för oss. Lite att fixa inför jul såklart, men det finns alltid tid att mysa framför brasan tillsammans.

Det var länge sedan, av många olika anledningar. Både tråkiga och bra saker har hänt.
Mest av allt har jag haft lite tid. Jag har börjat jobba igen och det tar en stor del av tiden. Resten vill jag tillbringa med Eric och Martin. Efter jul börjar lillen dagis och jobbet ska förhoppningsvis lugna sig lite, så jag ska försöka hålla igång bloggen mellan varven

En stor sak som hände idag var i alla fall att vi fick igång vår vedspis! Nu värmer den gott i köket och sprider mysstämning. Underbart!

inte ens frost är det nu

.. nynnar på den gamla slagdängan…

För så är det verkligen, inte mentalt (eller, jo lite) men rent fysiskt. Vi har en 6 plusgrader och gråmulet, lätt duggregn. Huvva! Jag vill ha snö och ljusa, reflekterande ytor, julstämning och kyla. Faktiskt. Jag föredrar kyla framför det här deprimerande vädret. Jag ska inte gå så långt som att påstå att det här är onormalt och katastrof och elände, men jag kan i alla fall önska mig en rejäl köldknäpp och snöfall. Det blir besvärligare på många sätt, snöskottning och eldning och sämre före, men det lättar upp så mycket i sinnet.

I ren protest ska jag nu sätta på julmusik och äta pepparkakor, så det så!

Let it snow, let it snow, let it snow … nynnar vidare..